– Antingen får vi lov att bygga ut garaget eller också får du åka till återbruket, sa min hustru häromdagen samtidigt som hon stirrade uppfordrande på mig.

– Ska jag ta med lite av dina kläder som har krympt? mumlade jag tyst så att hon inte hörde.

Den lag som styr att mannen fyller all yta i garaget med bra-att-ha-grejer styr även över kvinnans garderob.

Jag hyrde en täckt släpvagn på den lokala bensinstationen och lastade in två äldre gräsklippare, en gungstol, en damcykel, en sladdvinda, fyra golvlampor, ett köksbord och två stora, anskrämliga oljemålningar som en avliden faster producerat. Mellan dessa föremål fyllde jag på med luggslitna trasmattor, fyra kartonger med gammalt husgeråd och barnkläder av en kvalitet som inte ens skulle accepteras hos Myrorna. Lagom andfådd och lätt svettig åkte jag så iväg till närmaste återbruk.

glass-298784_1280

Där var det lugnt och stilla. De närvarande återbruksarbetarna var för stunden inte närvarande utan satt inne på kontoret och fikade. Kanske för att ingen skulle kunna ställa svåra frågor till dem eller också var det verkligen dags för deras dagliga förmiddagskaffe. Jag stannade vid containern för metallskrot och lastade ut sladdvindan, gräsklipparna och damcyklarna.

När jag tittade ner i containern låg där en likadan damcykel som den jag tänkte slänga. Här såg dock framhjulet och sadeln betydligt fräschare ut än på min. Så jag tänkte som så, att av dessa två kunde det bli något riktigt bra. Medan jag försiktigt fiskade upp den slängda cykeln med hjälp av en sopkvast kände jag plötsligt en hand på min axel och stelnade till av skräck. Rädslan kom sig av att jag innerst inne vet att på återbruken får man bara slänga och inget annat. Det var dock ingen återbruksarbetare utan en man i min egen ålder. Han såg riktigt snäll ut.

– Tänkte du slänga dom där gräsklipparna? frågade han.

Det kunde jag ju inte neka till och efter en stunds diskussion bytte jag med mannen i fråga. Han övertog mina gamla gräsklippare och i utbyte fick jag åtta stapelbara trädgårdsstolar av plast.

Resterande tid på återbruket använde jag till att komplettera golvlamporna med nya lampskärmar, bytte till mig en pläd till gungstolen mot tre trasmattor, hittade en gammal skrivmaskin av en modell som jag länge letat efter och en plasttunna som skulle bli alldeles utmärkt för att samla upp regnvatten i.

Problemet var oljemålningarna som var omöjliga att placera i rätt container. Ett tag tänkte jag ställa dem bland övriga torkade oljefärger, visserligen på burk, men just då tittade en av renhållningsarbetarna ut från kontoret varpå jag snabbt stuvade tillbaks tavlorna på släpkärran.

 

– Har det gått bra? frågade hustrun när jag kom hem.

– Självklart, svarade jag. Men hur var det? Visst skulle vi bygga ut garaget till sommaren?