Häromdagen fick vi oväntat besök av min svåger och svägerska. Hustrun bjöd på hallonsaft och sockerkaka i bersån. Det var en skön dag och vi satt där och pratade om ditt och datt när min svåger Åke plötsligt säger:

– Jag tycker illa om att bli lurad. Resebyråer, försäkringsbolag och banker ska alltid sko sig på vanligt folk.

Hustrun och jag tittade lite frågande på honom.

– Tänker du på något särskilt? undrade jag

– När Åke såg erbjudandet om en åttadagars kryssning i Medelhavet för 7 995 kronor så slog han till, sa min svägerska Märta. All inclusive.

– Ja, det var bara att beställa, fortsatte Åke. Vi utgick från Barcelona och köpte till en hytt på utsidan med balkong.

– Åke har ju svårt att sitta trångt på flyget så vi lade till för extra benutrymme. Med gratis drinkar.

– Ingick flygbiljett, frågade jag försiktigt.

Åke tittade på mig som om jag var ett UFO.

– Resan utgick från Barcelona, förtydligade han. Det är klart att vi fick betala extra för flyget.

– På en sådan här båt klär man upp sig till middagen, sa svägerskan och tittade lite nedlåtande på min flanellskjorta. Så jag sa till Åke att jag måste köpa lite nya kläder inför resan och att han borde införskaffa en ny kostym.

– Det fanns en boutique på fartyget, sa min svåger. Där köpte jag faktiskt en mycket elegant sidenslips och en skjorta. Inte billigt men kvalitet.

– Och så åkte ni runt i Medelhavet i åtta dagar, sa min hustru.

– Sex dagar, rättade Åke. Start- och slutdag låg båten i Barcelona. Vi kryssade på nätterna och på dagarna låg vi i hamn för alla underbara utflykter.

– Som ingick? undrade jag försynt.

Min svåger tittade åter på mig som om jag var ett UFO men dessutom med begränsad fattningsförmåga.

– Självklart ingick inte utflykterna på land. Det var ju kryssningen vi hade betalt för!

– Men jag sa till Åke; nu när vi ändå är här ska vi passa på. Så vi köpte till alla utflykter utom i Dubrovnik. För den dagen mådde inte Åke bra. För mycket dyr whisky i baren kvällen innan.

– Dyr?

– Ja, dricka ingick inte. Bara kranvatten. Och så köpte vi till sallad till maten och tillträde till utsiktsdäcket med egen solstol.

– Vi betalade lite extra för läsidan och filt, förtydligade Märta.

Det blev tyst en lite stund.

– Vilken underbar semester, försökte min hustru lite trevande.

Åke harklade sig.

– Det var en sak vi tänkte på, sa han. Kunde ni låna oss en liten slant tills vi får nästa lön?